Tro mig, jag var där! Reportern, historikern och vittnet 

I berättelser om verkliga händelser är kontrollerbara fakta och dokument avgörande, men här finns ytterligare en garant för trovärdigheten: ögonvittnet, den som var där och såg vad som hände. Läsaren möter vittnesmålen på olika sätt – direkt från mötet med en författare eller reporter i skeendet, som röster stigna ur arkiven och protokollen eller som författarens egen vittnesbörd. Men skrivandet innebär också en estetisk process av återgivande som förstärker frågeställningar om sanning, ansvar, minne och glömska. Vilka möjligheter och mandat finns för den litterära sakprosan att vittna för sig själv, för vittnet, för de tysta, för de tystade, för de döda? Med vilka risker görs sådana anspråk? Hur hanterar en författare de olika vittnesmålen i sitt arbete? Kan det till och med finnas ett ansvar att vittna mot vittnet?

Medverkande

Peter Englund, författare, historiker och medlem av Svenska Akademien, i samtal med Anna Jungstrand, professor sakprosa vid Linnéuniversitetet.