Bar & Snack: Essäns idé

Den klassiska essän handlar om att med tydligt subjekt och medveten form ta läsaren med på en resa genom idéer. Frantz Fanon, bell hooks, Achille Mbembe och Edward Said har med essän som redskap undersökt kolonialismens och rastänkandets konsekvenser. Václav Havel, Anne Applebaum och Masha Gessen har tagit läsaren med in i den totalitära socialismens mörker. I Sverige har essäister som Katrine Kielos, Ann Heberlein, Judith Kiros, Andreas Malm, Sakine Madon, Joel Halldorf, Selma Brodrej, Saga Cavallin och Isobel Hadley-Kamptz undersökt stat, moral, Gud, kapital, män, sex, frihet, svarthet och äkthetskommers. I sin ”essäserie” har Timbro i två decennier publicerat essäböcker och vetenskapsförlaget Fri tanke publicerar nu i augusti 2026 den fjärde delen – Liberal fascism – i sin utgivning av en av världens mest kända politiska essäister, Slavoj Zizek. Vad är en essä? Kräver den ett redovisat subjekt och speciell stil eller kan vad som helst som inte är reportage eller biografi kallas essä? Varför bli så många essäer dåliga? Vad skiljer levande idétext från död?

Varje barkväll på Sakligt börjar 19.00 med ett kritiskt genomlysande litteratursamtal utifrån nya och gamla böcker bland nya och gamla drinkar.

Medverkande

Andreas Johansson Heinö, förläggare Timbro och redaktör för Timbros Essäserie.

I samtal med:

Leonidas Aretakis, kritiker, författare och chefredaktör socialistiska Flamman.

Bilder: Antonio Olmos, Timbro, Flamman.